tisdag 25 augusti 2009

Gråhnsgården

Kanske beror det på att man börjar bli äldre som man tycker att det är intressant med sin egna historia. Var man kommer ifrån och vilka ens förfädrar var.

Nu är det inte någon släktgård som vi bor på men i och med att vi börjar känna oss mer och mer hemma på gården växer också intresset för dess historia. Vi hittar gamla mynt och verktyg i jorden, inristade bokstavsinitialer i husgrunden, gamla tidningsurklipp på väggarna, gamla logböcker m.m.

Man kan i och med detta inte låta bli att fundera på vilka som har levt och verkat här på gården och hur det en gång i tiden har sett ut här.


Gråhnsgården i slutet på 1800-talet

Vi har ändå haft turen att få behålla ett gammalt kort av huset som den förre ägaren lämnade.

Det har även skrivits en bok om alla gårdarna i byn där det går att läsa att gården är hitflyttad från ett annan plats och att de första ägarna 1886-97, Christina Ersdotter och Grå Jan Andersson gav gården namnet "Gråhnsgården".
Kanske är det just Jan och Christina som man kan se utanför huset... men vad som egentligen föregick på gården lär vi aldrig få veta..

//Fru Dalecarlicus

1 kommentar:

Helene sa...

Visst är det kul med gamla foton och historia.
Av de gamla tidningar vi hittat på väggarna i vårt hus har jag gjort en tavla, med någon artikel och annonser, det är så kul att minnas hur det var när huset byggdes.
Vårt hus är inte så gammalt som ert, utan byggt 1921-22.

Det är med många känslor vi beslutade att lämna huset och bygga nytt!

Kram Helene