Växthus

Vi har en längre tid pratat om att det skulle vara kul att ha ett växthus. Och som för andra småbarnsföräldrar så kanske det blev än mer intressant när unge herr Dalecarlicus föddes. Att kunna visa hur mat faktiskt kommer till känns viktigt, på gränsen till klichéartat.

 

I diskussionerna så har vi dock alltid stannat vid att det kostar en hel del pengar och det för något som vi i ärlighetens namn inte var säkra på hur använt det skulle bli. Men i bland faller bitarna på plats av sig själv. Ett par bekanta hade ett demonterat växthus liggandes som var på väg mot återvinningsstationen, men istället hamnade hos oss.

 

Lite jobb innebar det ju förstås, en stadig sockel behövdes och platsen där växthuset skulle stå hade stora höjdskillnader. En del rutor var också trasiga, men med begagnat glas från Fru Dalecarlicus föräldrar så kunde de trasig rutorna ersättas

 

 

I mittgången la vi gammalt rensat tegel från den gamla demonterade skorstenen i snickeriet. Dels för att få en bra yta att gå på, men även för att teglet, via sin termiska massa, fungerar som en en värmeutjämnare i växthuset.

 

Slutligen kasserade vi traktorflaket och nyttjade detta till att bygga de lätt förhöjda odlingsbäddarna.

 

Lite nya delar kompletterade vi dock med. Dels nya automatiska fönsteröppnare till takluckorna, skuggnät för att skydda växterna från den värsta solstrålningen och en bevattningstimer för a tt bevattnlongen ska kunna skötas automatiskt då vi inte är hemma.

Så för att vara ett ihopplock av mestadels gammalt överblivet material så tycker vi nog själva att det blev riktigt lyckat. Framförallt så blev ju prislappen beskedlig. Nu återstår det bara att se om vi kan lyckat få det att växa i huset också.

 

/Herr Dalecarlicus