Christmas Spirits

Den riktiga julkänslan har helt klart infunnits sig hemma hos oss sedan några veckor tillbaka.

Granen kundes inte ha varit jämnare, peppakakshuset kunde inte varit finare och kolan kunde inte ha varit segare. Precis som det ska vara..

Inte helt olikt våran lillstuga

Bäst just nu är att pepparkakshuset har spruckit vilket innebär att det är fritt fram att börja knapra på :-)

//Fru Dalecarlicus

White christmas

Efter ett mycket mörkt november har julen äntligen anlänt.

Tiden då man tar alla tillfällen man kan för att lysa upp vintermörkret och då det är tillåtet att
baka och pyssla hur mycket man vill.

Det har varit riktigt kul att använda husets potential och göra det så julmysigt det bara går.

(Vilket är ganska mycket mysigt faktiskt)

Utegranen är på plats på gården, enriskransarna är bundna och hänger för dörren,

julgardinerna är sydda och upphängda, adventsljusstakar och stjärnor är på sin plats i fönstrena.

Och det bästa ut av allt.. snön har kommit :-)

//Fru Dalecarlicus

Höststädning

Hösten har bland annat ägnats åt att kapa ner all vildvuxen gammal sly på tomten.
Att ha en tomt på över 6000 kvm till ingen nytta kändes lite onödigt.

Efter att ha röjt ner sly och hallonris till förbannelse fick Herr Kompost-Meister tugga i sig den avsevärda mängden.

Nu kan man verkligen se tomtens potential och när solen tränger igenom trädkronorna och de gamla ståtliga trädstammarna framhävs luktar det nästan parkkänsla över det hela.

Kan bli riktigt fint när våren anländer.

Ett knivhaveri satte dock stopp på Kompost-Meisters tuggande.. så nu inväntar vi reservdelar till våran tyske vän innan jobbet kan slutföras. Men det får nog bli till våren..

Före : Här bor Djungel-George

Efter : Nu kan man se hästarna beta i hagen på andra sidan

//Fru Dalecarlicus

After Acer platanoides

Efter att lönnarna beskurits och även de blad som kämpat sig kvar på sin gren fallit av, ser man tydligt skillanden på trädens volym.
Huset framträder nu dessto mer och framför allt kan vimpeln vaja fritt.

Dessutom har den beskurna trämassan sågats upp till ved som gör att vi kan elda i köksspisen i flera år framöver. Vilket är riktig lyx.

Vi täckte den färdigkapade veden med faluröda takplåtar vilket gör att de smälter in i miljön på ett naturligt sätt. Nu väntar vi bara på att den ska torka.

// Fru Dalecarlicus

Acer platanoides

(Det här inlägget hade jag missat att publicera, men eftersom vi haft lite torka på inläggsfronten så får det gå ut nu istället!

Så var det dags!

Lönnarna på framsidan skulle minskas drastiskt. Hur praktfulla de än var hade de blivit lite för stora för att det skulle vara praktiskt. Så det var läge att minska storleken på dem. Dels skuggade de halva huset med mosspåväxt på taket som resultat, dels hängde de ut över hela vägen och var på väg att lägga sig på elledningen. När vimpeln dessutom knöt fast sig själv i toppen på en av lönnarna var beslutet inte så svårt att ta.

Nu skulle de ner!

Fick låna en skylift av en vänlig bekant vilket var en förutsättning för att på ett säkert sätt kunna få ner höjden på lönnarna.

En helg tog det, men sen blev det över 1,5 kbm ved också.

Vet att det det kan se lite drastiskt ut att ta bort så mycket på en gång, men vänta bara tills i vår så ska ni se att det inte kommer att se så tokigt ut!

/Herr Dalacarlicus

Höstfint

Träden är beskurna, den vildvuxna slyn på tomten är nerröjd och sommarens blommor är slängda på komposten.

Även om det är väldigt skönt att ha städat upp ordentligt på tomten så blev det samtidigt lite grått och tråkigt.
Sommaren sköter sig ju mycket själv genom all dess färg och grönska, men senhösten och vintern kräver lite mer.
...så jag kände att det var läge att göra en liten insatts och höstpynta lite.

Lite höstljung och granris gav nytt liv till blomlådorna av pil och en ljuslykta på verandan gjorde entrén lite mer välkomnande.

Sedan är vårlökarna nergrävda så nu kan vi se fram emot en färgsprakande vår.

//Fru Dalecarlicus

Takbyte del 2

Så med pappen på plats var det dags för läktning. Taken var i sig förvånadsvärt raka och fina. Åtminstonde så pass att det inte fyllde någon funktion att räta upp det utan läkten kunde spikas på plats utan vidare. Det enda vi fick göra lite annorlunda var att lägga dubbla ströläkt på huvudtaket för att kompensera för den nivåskillnad som blivit då man lagt till takkuporna. Alternativet hade annars varit att göra om anslutningen mot takkuporna och det kändes helt enkelt onödigt. Dessutom är ju inte läkt det dyraste man kan köpa i virkesväg...

När bärläkten skulle på plats blev det lite pyssel eftersom inget av de åtta taken hade samma bärläktsavstånd utan vara tak fich var för sig mätas, provspikas kompenseras och småljuga lite för att får det hela att gå ihop. Hurvida det är charmen eller förbannelsen med gamla hus låter jag nog vara osagt.

Vi passade även på att montera ventilerade nockbrädor på hela taket eftersom vi har en idé om att öppna upp till nock på övervåningen.

Med all läkt på plats var det så äntligen dags att lyfta upp teglet på taket. För att spara ryggar och ork hade vi hyr in en transportör från Cramo och fick dessutom hjälp av föräldrar och vår trevlige granne! Mycket skönt! Som alltid tar ju allt underarbete en evighet jämfört mot den kväll det tog att lyfta upp allt tegel och lägga merparten av det på sina platser.

Egentligen skulle ränndalarna ha lagts på plats innan teglet kom upp, men eftersom semester började ta slut valde vi att göra det i omvänd ordning eftersom det var enklare att plocka med ränndalsplåtarna själva än vad det hade varit att lyfta teglet själva.

Ränndalarna kom i färdigbockade 2 meters längder och den nedre delen (som ansluter mot resten av taket) kom som en behändigt lite byggsats. Lite pyssel var det att få allt på plats, men resultatet blev riktigt bra. Vi hade även köpt färdigbockade avslutningar på ränndalarna men eftersom takkuporna har en annan lutning än det övriga taket blev de att passa lite dåligt så i stället valde vi att bocka till egna avslut. Det ska erkännas att det var lite meckigt att få till det med alla vinklar, men med en mall i papp gick det riktigt bra ändå!

Fru Dalecarlicus roade sig samtidigt med att justera in distanserna i nocken så att varje nockpanna kom att få stöd på tre punkter och en kloss att spika fast pannan i. Dessutom kläddes alla nockbrädor med myggnät så att vi inte skulle få in fler getingar än nödvändigt. Med tanke på hur många gamla getingbo det finns på yttervinden verkar de nämligen trivas i huset!

Tack och lov behövde vi dock bara ta hand om ett getingbo på hela takrenoveringen vilket vi får tacka den regniga sommaren för.

Givetvis var det dock sol och 25° C när jag iförd skogshuggarmundering, som tejpats mot handskarna och stövlarna, kompleterad med andningsmask, googles och nätväst för ansiktet tog bort detta bo.  Kändes som att det var bra att ha lite marginaler mot de små bestarna så att maninte gick och trillade ner på kuppen.

Kvar var nu bara att kapa till takpannor för inpassning mot skorsten, ventilationshuv och ränndalar. Ett nätt litet jobb på cirka 140 pannor och att påstå att det dammade är att ta i, i underkant. Kapskiva från biltema gjorde dock jobbet galant och det var skönt med en vinkelslip som jag gav en 100-lapp på auktion för det kan inte ha varit så snällt mot maskineriet.

Så med alla pannor på plats monterades även vindbeslagen och nockpannorna spikades på plats Taket är äntligen färdigt. Visserligen tog det längre tid än vi tänkt, mycket på grund av pärten och alla små speciallanpassningar och lagningar, men nu kan vi sova trygga i förvissningen om att taket är i toppskick!

Herr Dalacarlicus

Höstmys

I och med att September är här är hösten kommen, vilket faktiskt känns lite skönt..
Hösten för med sig ett lugn och en anledning till att varva ner lite extra, att förbereda sig inför vintervilan som väntar.

Jag tycker inte att det gör det minsta att det blir mörkare och kallare ute. Det innebär däremot att man med gått samvete kan tända stearinljus och burra ner sig under en varm och gosig filt i fotöljen med en varm kopp thé.

Vi kombinerade en trevlig bröllopsfest på Björnö i Västerås förra helgen med TVÅ besök på IKEA.

Där passade vi på att förbereda oss inför höstmyset med att köpa några fina bordslampor och nya mysiga plädar till fårskinnsfotöljerna.

Det inhandlades även några nya plåtburkar som Herr Dalecarlicus har fyllt med sockersöta drömmar och Fru Dalecarlicus med läskigt nyttiga linfrökex.

Nu ska här mysas och drömmas vidare om nya projekt :-)

//Fru Dalecarlicus

Takbyte

Det har ju varit lite tunnsått med inlägg de senaste veckorna och det det beror helt enkelt på att sommarens stora takrustnings projekt krävt allt ork och tid.
Vi var väl medvetna om att taket på huset var i akut behov av att åtgärdas redan vid köpet av huset. Två gamla fuktskador på övervåningen talade sitt tydliga språk och samtliga hängrännor på huset var dessutom sönderrostade. Så jobbet kom inte som en överraskning utan var något som vi planerat för sen början av april.

Tre veckor under semestern avsattes till jobbet, material beställdes och byggställningar bokades.

Materialvalet var egentligen inte något att fundera över då området vi bor i har utökade planbestämmelser och att byta det befintliga tegeltaget till plåt, betong eller annat var aldrig aktuellt eftersom det skulle förändra husets utseende till det sämre.

Med valet av takmaterial klart fanns det bara en fråga kvar och det var om vi skulle välja nytt tegel eller köpa begagnat. Man kan på många webplatser, både kommersiella och ickekommersiella läsa att gamla tegelpannor som fortfarande håller visat vad de går för i "naturens egna laboratorium" och att de därför skulle vara minst lika bra, om inte bättre än nytillverkade. Personligen ger jag inte så mycket för den åsikten, alla material åldras och allt var faktiskt inte bättre förr. Dagens tillverkningmetoder ger dessutom högre och jämnare kvalitet och den som hävdar att det gamla teglets patina har ett värde så svarar jag att huset under har ett högre värde. Patinan lär komma förr eller senare i vilket fall. Så med alla val klara var det bara att sätta igång med jobbet då vi kom tillbaka från seglingen i Stockholm Skärgård.

Huset är som sagt från slutet av 1800-talet och byggdes ut på 40-talet med bland annat två takkupor. Med ledning av detta och de olika typerna av spik på taket så det är rimligt att anta att inte något med drastiskt jobb har gjort med det på de senaste 70 åren.

Den ursprungliga huskroppens tak utgjordes av läkt slagen direkt på det ursprungliga taket av pärt. Ströläkten som man använt var dock så pass tunn att årtionden av allehanda damm, frön, fågelbon och getingbon ansamlats och fungerat som en stor svamp som hållit kvar fukten under tegeltaket och medfört fuktskador på "råsponten"

Takkuporna var i bättre kondition då de hade papp under teglet, men även de hade tunn ströläkt med resultatet att diverse skräp ansamlats.

Fru Dalecarlicus kom att göra grovjobbet med att rensa taken från den gamla beklädnaden och dra ur den ansenliga mängd spik som pärttaket fästs med. Till hjälp hade hon dock både svärföräldrar och ett snabbt inhopp av Herr dalacarlicus svåger.

I anslutning till ränndalarna fanns en del rötskador på råsponten, tack och lov inte allvarligt och inget som påverkar takets strukturella hållfasthet. Rötskadorna var dessutom till stor del torra och de som var lite fuktigt kunde förklaras av sommarens rikliga regnande.

Med taket rensat och dåliga delar utbytta var det pappdags. Papp med klisterkant och papppistol gjorde att jobbet gick som en dans och dessutom kunde skötas av en person. Det enda om ställde till det lite var att vädret var för "bra".

4 timmar mitt på dagen var det omöjligt att hantera pappen eftersom den blev allt för mjuk pga av värmen. Värmen gjorde också att det var på gränsen att man klarade av att vara på taket och istället fick man försöka passa in så att man förberedde kvällens jobb under dessa timmar.

Även hängrännorna byttes ut eftersom samtliga var sönderrostade eller lutade åt fel håll omvikningskuporna behölls dock och så även stuprännorna, extra kul eftersom de har skarpa knän och bidrar till husets karaktär!

Fortsättning följer....

/Herr Dalecarlicus

Ta vara på hösten

En del tycker inte att hösten är någon höjdare. Personligen är det min favoritårstid efter Vintern, för på hösten kan man ta tillvara på en massa godsaker!

/Herr Dalecarlicus

Gråhnsgården

Kanske beror det på att man börjar bli äldre som man tycker att det är intressant med sin egna historia. Var man kommer ifrån och vilka ens förfädrar var.

Nu är det inte någon släktgård som vi bor på men i och med att vi börjar känna oss mer och mer hemma på gården växer också intresset för dess historia. Vi hittar gamla mynt och verktyg i jorden, inristade bokstavsinitialer i husgrunden, gamla tidningsurklipp på väggarna, gamla logböcker m.m.

Man kan i och med detta inte låta bli att fundera på vilka som har levt och verkat här på gården och hur det en gång i tiden har sett ut här.


Gråhnsgården i slutet på 1800-talet

Vi har ändå haft turen att få behålla ett gammalt kort av huset som den förre ägaren lämnade.

Det har även skrivits en bok om alla gårdarna i byn där det går att läsa att gården är hitflyttad från ett annan plats och att de första ägarna 1886-97, Christina Ersdotter och Grå Jan Andersson gav gården namnet "Gråhnsgården".
Kanske är det just Jan och Christina som man kan se utanför huset... men vad som egentligen föregick på gården lär vi aldrig få veta..

//Fru Dalecarlicus

Ett riktigt hästjobb

Sedan vi flyttade in här på gården har vi tillbringat både en och annan dag i stallet. Nu är det så att vi varken har hästar eller har planer på att skaffa några.
Men när vi ändå har ett stall i ladan så vore det ju dumt om den inte kom till användning.
Så ett första steg blev att städa ur gammalt hö och hästskit som fanns kvar..

Så vitt jag vet har familjen innan oss aldrig haft några djur (och de flyttade hit på 60-talet) så vilka svininfluensa, sorkfeber och mjältbrandsbacillen som fanns där vill man inte ens tänka på.

Nu var det nog inte så illa men vi tog det säkra före det osäkra och utrustade oss med mask, skyddsglasögon och varsin piassavakvast och slet som djur för att städa rent väggar, golv och tak.







Nu saknas bara lite färg på väggarna, en bardisk och lite countrymusik. Sen kan byns alla Cowboysar ta sig en öl på Western Village Saloon :-)

//Fru Dalecarlicus

Stenkul..

Under min första tid som husägerska har jag haft en kluven inställning till vad som kallas sten. Första veckorna svor jag mest åt dem..

Det skulle fräsas, grävas, skottas och krattas för att den blivande gräsmattan skulle bli så jämn och fin som möjligt. Men överallt dök de upp och gjorde att det vart tvärstopp i arbetet tills de flyttats på. I efterhand är jag å andra sidan nöjd över att de fanns där eftersom de har gjort att vi har fått en riktigt stilig utmynning av dränineringsrören dit stenarna släpades.

Nu har vi ett stort stenlager av fina runda stenar för kommande behov.

Bland annat kom de till användning som kantsten till den nya rosenrabatten, där inflyttningspresenter och förlovningspresenter planterats tillsammans med lite kryddor.

Ett lite roligare stenprojekt dök upp när pappa snällt kom med ett gäng gatstenar som jag grävde ner i kanten mellan grusgångarna och den nysådda gräsmattan på gårdstunet.

Jag har insett att sten på rätt ställe inte är så dumt och min inställning till stenarna har mjuknat :-)

//Fru Dalecarlicus

Cantharellus cibarius

Äntligen är skogens gula guld här :-)

Blev en utflykt till stugan igår (som ligger på hemlig ort) för att kolla svampläget, kan rapportera att det börjar krylla av de små gula rackarna ute i våra svenska skogar..

Så nu ser vi fram emot många långa skogspromenader med välfyllda svampkorgar i höst.

//Fru Dalecarlicus

Equipage

Är precis hemkommna efter en veckas segling i Stockholms skärgård.

Har kräkits, plockat fästingar, gått på grund, kvaddat båten, slängt en vev i sjön, fått motorhaveri, haft en trasig toalett och druckit kaffe bryggt på saltvatten..

Men annars så har det varit en riktigt skön vecka :-)

Frågan är bara när sjöbenen kommer att försvinna.

/Herr & Fru Dalecarlicus

Dagens loppisfynd

Varit på byloppis i grannbyn idag, här är dagens fynd.

En fin fotogenlampa för hela 10 riksdaler och då fick man

den lilla ljuslycktan på köpet (värde 5 kr) :-)

Man vet aldrig när det blir strömavbrott nästan gång...
och då gäller det att vara förberedd...

//Fru Dalecarlicus

In pulverem reverteris - Av jord är du kommen

och av jord skall du åter varda.

Vi hade redan från början klart för oss att med en tomt på 6500 kvm finns det ett visst behov av att kunna ta hand om löv, gräsklipp och annat trädgårdsavfall. Behovet blev än tydligare då vi började kratta och "städa" av tomten efter vintern. Visserligen skulle man kunna "dumpa" allt på den del av gården som sluttar kraftigt ner mot tomtgränsen och som i dagläget enbart, eller kanske just därför, kan användas som avstjälpningsplats. Men eftersom det som göms osv... så ville vi ta hand trädgårdavfallet på ett mer ordnat sätt, då skulle vi ju dessutom kunna bli självförsörjade på jord.

Sagt och gjort, här skulle det konstrueras en kompost! Skadad som Herr Dalecarlicus är från yrkesutövningen kunde ju detta inte göra med mindre än att konstruktionen ritades upp i dator, hållfasthetsberäkningar gjorde, material mängdades och forum rådfrågades om vad som kan vara lämplig storlek på en kompost för en tomt av vår storlek.

En solig vårdag styrdes vi så muntra i hågen kosan mot den lokala bygghandeln för inköp av tryckimpregnerat virke. Byggande kunde påbörjas! Efter många timmars idogt slitande (nåja) var så skapelsen färdig. En nätt liten kompost på totalt över 9 kbm indelat i tre fack. Tanken är att ett fack på 3 kbm/år ska räcka. År 1 fyller man facket och år 4 skulle man kunna skörda frukterna eller iallafall jorden från vårt komposterande.

Det ska påpekas att diskussion fördes om 9kbm kanske var i mesta laget, vi ville ju inte ha en kompost som var så stor att trädgårdsavfallet skulle ligga och skramla i hörnen likt chipset i påsen en söndagmorgon. Emellertid skulle det visa sig att denna farhåga var helt utan grund, för efter att städningen av tomten var klar såg komposten ut som på bilderna, mer eller mindre full! Nu har det tack och lov sjunkit ihop rätt bra efter allt regn, så till nästa år bör det gå att skotta rent ett fack och fördela ut på det två resterande.

Till höger på bilden kan man även skymta det område som tidigare var bevuxet med hallon och brännässlor och som efter bearbetning med jordfrän och lite gräsfrö kommit att bli en av de mysigaste platserna på tomten.

Baksidan av komposten placerade vi mot stenmuren som terrasserar tomten, dels för att gömma undan den lite och dels för att man då enkelt kan tippa skottkärran rätt ner i komposten. Det som är kvar att göra är att plantera lite syréner runt så att del dölj ännu lite mer./Herr Dalecarlicus

Regn och rusk

Dagar då regnet öser ner är det inte så dumt att kunna tända en brasa i köksspisen och njuta av värmen.

/Herr Dalecarlicus

Bränn, bränn, bränn

Vid valborg samlades hela byn vid den gamla skolan och därifrån gick man med fackeltåg genom byn ner till vår badsjö där facklorna användes för att tända majbrasan. Mysigt var ordet för kvällen...

/Herr och Fru Dalecarlicus

De första stegen.

Nu har vi ju hunnit med att bo i drygt 3 månader i huset och tycker oss redan se att vi hunnit med att åtgärda en del.

Därför blir första inlägget/en en rekapitulering av vad som hänt hittintills.

Då huset är från slutet av 1800-talet var dräneringen obefintlig och som en följd av detta kunde källaren inte nyttjas till något vettigare än pannrum och matkällare. Dessutom lutade alla grönytor in mot huset med resultatet att allt vatten från taket rann tillbaka och spädde på fuktproblematiken i källaren.

Så det var inte så mycket att fundera på, vi skrev på köpekontraktet kl 14:30 och 16:00 stod grävmaskinerna på gården. När vi ändå grävde upp och stökade till, passade vi även på att byta inkommande vatten, el samt avloppsanslutningen. Inte de roligaste utgiftsposterna kanske, men skönt att fått gjort! Vi fick även hjälp av grävaren att planera om tomten lite så att samtliga grönytor numer lutar bort från huset.

Så här i efterhand visade det sig även var ett mindre genidrag att passa på att göra dessa jobb medan det var snö kvar och följdaktligen tjäle. Skadorna från grävmaskinerna blev begränsade och vi kunde så gräs redan i mitten av maj.

Här nedan är lite bilder på hur det såg ut på gårdtunet när vi gjorde underarbetet för gräsmattan. Jordfräsen vi hyrde av Cramo för en struntsumma och den gjorde underverk! Fräste lätt 30 cm djup och med låsbar diff på drivande hjul kom man fram överallt! Störst nytta gjorde den nästan i det igenvuxna eländet på baksidan av gården. Gammalt torrt gräs och vildvuxna hallon, allt försvann ner i backen när man kört över två gånger. Lite krattande och sen var det färdigt för att så gräsmatta!

/Herr Dalecarlicus

Någon stans ska man starta...

Så då var vi i bloggträsket också, men så kan det bli.

Tanken med bloggen är, liksom med många bloggar, att visa för nära och kära samt övriga intresserade hur arbetet framskrider med att rusta den Dalagård vi köpt. Samtidigt blir det en påminnelse för oss själva att arbetet faktiskt går framåt, även om listan med saker som ska fixas städigt blir längre och längre.

Vi hoppas att Ni som besöker oss har överseende med att inläggen kanske inte alltid kommer ofta eller håller romanlängd, men att Ni ändå kan hitta något som intresserar Er!

/Herr och Fru Dalecarlicus